Det blev idag en VIF-seger i KM, det var klubberns 15e seger, senast var 2019 och dessförrinnan 2016-2017.

Återigen fullsatt i Idrottshallen, den behåller sitt publika intresse och spelarna gillar upplägget där man kanske för enda gången får möjlighet att möta lag från högre serier. Allt är ju av derbykaraktär olch det gillar vi åskådare. 

Finalen mot Tuna som slog ut DSK semin i sudden, blev snabbt avgjorde eftersom VIF målet kom tidigt och inget tydde på att Tuna skulle ha krafter och kvalitet för att hota VIF. 

Blev många snygga futsal-mål som publiken fick applådera. Annars började inte dagen så bra för ett segt och orörligt VIF som i första matchen fick stryk av ett taggat och välspelande DSK med 0-1 med därefter var det inga förluster och en stegrande kvalitetskurva, dock 0-0 mot Tuna och mot FBSK kom inte segermålet förrän på en 10-metersstraff på stopptid som innebar 1-0. 

I semifinalen mot Gullringen kom VIF i underläge med både 0-1 och 0-2 efter bolltapp på  mitten och omställningar 2 mot 1. VIF behöll dock spelinitiativet och skapade tryck på GGoif och tiull slut kom målet och kvitteringen. I sudden avslutade VIF med ett snyggt mål redan efter några minuter. Rättvist? ja det tror jag nog de flesta kan intyga. 

VIF var sett över hela dagen det bästa futsallaget. FBSK spelade bra mot alla lag och överraskade liksom DSK som tog sig till semi för första gången på några år.  Tycker nog att det överlag va en hyfsad välspelad turnering, det har varit lite si och så med kvaliteten tidigare år men i år var det bra och inte så stor skillnad mellan lagen alla försökte spela futsal. 

I VIF-laget ingick: Belmin Hrustic, Gustaf Johansson, Johan JC Carlsson, Ilja Jejna, Karlo Goranci, Anton Ljungberg, Harris Dreco, Rikard Thuresson, Jakob Johansson och ungtupparna som var duktiga alla tre  Aziz Abdul Majed, Olle Carlsson och Pontus Kägo Bragsjö. Ledare Patric Gunnarsson, Tomas Gustafsson, Ricky Johansson.